den röda våren
tillsammans är vi starka,
sa du och kramade om min hand och sen tryckte den upp mot ditt hjärta.
jag kände hur ditt hjärta bultade under din bruna manchester-kavaj,
hur det bultade i takt med demonstrationståget
och de arga ropen om att krossa kapitalismen
och i takt med stegen av arbetarklassens kängor mot marken.
jag var osäker på om du menade oss eller hela våran klass,
men jag valde att tro att du menade det förstnämnda.
annars skulle jag känna mig lika förkrossad
som patriarkatet efter vår revolution
