halka.

släpp mig, jag vill ut


Slår knutar på mina egna tankar. Försvinner in i en väv av funderingar. Av ångest. Söker i labyrinter och gömmer mig i grottor. Försöker förstå, försöker hitta en genväg. Jag gräver ner mig själv. Gräver ett hål, ödsligt och ensamt. Gräver en grav. Tittar upp från botten av en brunn. Vatten droppar i mitt hår, på pappret. Skriket ekar stumt. Min hud flagnar bort, pappret förmultnas på mitt skrivbord. Bläcket rinner och allt blir svart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0