slowlyfalling

"Det dom inte sa (om hur jag blev feminist)", Lisa Lindén.

den här boken är oerhört fin. läs den.

sanningen, det sanna, säga sanningen, ge ut sitt hjärta. ge bort det. hoppas, hoppas...
en väldigt vacker vän var här innan och skrev på den sista sidan av mitt maskrosblock.  

Lyssnar på Crystal Castles på högsta volym och försöker att inte tänka.

Ser om Skins säsong ett. Har kommit till Cassie-avsnittet. Kärlek.
PS. Finns så himla många (lyckliga) människor som verkligen inte borde få kalla sig själv indie.

svindlande kärlek
tigande orättvisa
susande glädje
dunkande smärta
svidande svek
skrikande ilska
ylande längtan
rivande svartsjuka
gripande sorg
värkande vilja

men inget känner jag
bara ekande tomhet.

någon skrek. (var det jag? rösten lät så olik, desperat.) ekot hörs än.

stan är dubbelt så stor nu. men lika ihålig.
 
promenerar runt runt runt. kängorna läcker igenom. kalla tår. allting var så bra. nu kan jag inte längre skilja natt från dag. ligger vaken och tänker, tankarna går runt runt runt. vad gav jag mig in i? varför gav jag bort mig själv? nu minns jag inte ens vem jag var.

Studiedag. En dag att studera, men det går inte. Tankar om igår, om kvällen, om vad som hände sen fyller mitt huvud. Kan inte koncentrera. Tryckkraft, densitet, vätsketryck... Orden bara rinner igenom mitt huvud, medan tårarna rinner nerför mina kinder.

ensam igen. (vart försvann du?) begraver tankarna som bara vill såra med ord och försöker glömma den där natten. (försöker och försöker och försöker igen.) snart var vinglaset tomt. liksom magen. liksom hjärtat. (ibland tror jag att det försvunnit helt.) (kanske har det det.) försöker spela gitarr men fingrarna skakar, gör ont. försöker värma dem över ljuset, på elementet. inget hjälper. om jag bara hade dina fylliga fingrar (fulla av åsikter, drömmar och platser) att värma mina ihåliga (urholkade med tiden. av ångesten. av kaoset.) tar upp boken igen. låter orden absorbera mig, skydda mig. blir arg. skriker. börjar spela musik. högt. stänger av musiken. det dånar i öronen. tinnitus? vill inte gömma mig bakom andras ord. vill inte läsa om ett förflutet som inte är mitt egna.
men vad ska jag då gömma mig bakom?

Marianne Fredriksson:Blindgång och billigt vin. tände ett ljus för att hålla borta demonerna som bor i tystnaden.
tack för viskningarna. om än hesa så är de inte tystnad. demonerna håller sig borta en stund till.

demonstrerade mot rasism. är så arg. mina stelfrusna fingrar höll hårt i den brinnande facklan och ropen ekade över gatan. värmer mig nu med te som drickes tillsammans med någon som också är arg.
Lär mig spela den här låten.  

"Stopp" sa jag, men du stannade inte.

letar på vinden och hittar böcker, dammiga och bortglömda. läser och äter. tittar upp. kvällen kommer så tidigt nuförtiden. för tidigt.

och du sa inte ens hej.
 
litteratur: the fellowship of the ring (j.r.r. tolkien), vita tänder (zadie smith), odysséen (homeros), sofies värld (jostein gaarder), den själviska genen (richard dawkins), iliaden (homeros)

funderar på att emigrera till sibirien. behöver bedövande kyla och tomhet. läsa dostojevskij på ryska hela dagarna och ligga vaken och skriva själv på nätterna. promenera ensam på stäppen, i snön, i kängor. 
  
ha en lite stuga någonstans, mitt ute i ingemansland. inte ha någon värme i stugan, få gå runt i tjocka tjocka sockor och varma varma lusekoftor för att hålla sig någorlunda varm. leva på rå potatis och cigaretter.
/berit 1

kom, kom atombomb. om vi nångång, nånsin, blir som dom.
målar fåglar på handlederna och lyssnar på håkan hellström. drömmer om sommaren. promenerar långt i skogen. går vilse.

nu ska jag läsa ut the secret history och dricka te. viska gärna till oss. vi uppskattar det.
/Berit 1.

det bara blev så. vi bara råka falla ifrån varandra och plötsligt fanns 'vi' inte mer. bara två människor som en gång alltid höll hand och somna till tanken av den andre varje natt.
fast det sistnämnda stämmer ju fortfarande.

jag vill säga att jag glömt dig, men jag har alltid blivit tillsagd att lögner är fula.

töm ditt rum på tonårstankar nu
du sa, gör ditt val, ta ett självständigt beslut

jag höll en hand då mot din varma hud
du sa, stäng din dörr vi har något att reda ut

du stal min blick, du gick din egen väg
du sa, det finns små trick, som får folk att vilja väl

du var min armé



/berit